Gamla, udda och sanna historier om plantor som flyttats utan kruka.
På 1830-talet oroade sig flottan för att det skulle ta slut på ek till krigsskepp. På Visingsö i Vättern planterades därför omkring 300 000 ekar, med start 1831.
En ek behöver ungefär 150 år innan den duger till skeppsvirke. När flottan på 1970-talet meddelades att ekarna var klara hade fartygen sedan länge byggts av stål. Ekskogen står kvar och är i dag en av norra Europas största.
Se ek som barrot →
Plastkrukan slog igenom i plantskolorna först på 1950- och 60-talen. Innan dess flyttades varenda planta barrotad: lyft på hösten, rötterna packade i fuktig halm, mossa eller säckväv.
Det är så Europas parker och alléer planterades. Metoden fungerar fortfarande av samma skäl som då: en planta i vila klarar resan utan jord runt rötterna.
Bokhäcken vid Meikleour i Skottland är runt 30 meter hög och över en halv kilometer lång. Den planterades hösten 1745, samma år som det jakobitiska upproret.
Bok har alltid planterats barrot. Små plantor på 40–60 cm etablerar sig snabbare än stora och kommer ofta ikapp dem inom några år.
Se bok som barrot →
När villaområdena växte fram i början av 1900-talet blev liguster den självklara tomtgränsen. Den gick att föröka med sticklingar i stora mängder och såldes i buntar.
Det är därför liguster än i dag ofta säljs som 0+2: två år från stickling, utan omskolning.
Se liguster som barrot →
Avenbok tål hård klippning och skjuter nya skott även från gammal ved. Därför valdes den till de klippta gångarna och labyrinterna i barockens slottsträdgårdar.
Liksom boken behåller avenboken ofta sina bruna löv på vintern, vilket ger insynsskydd även när häcken vilar.
Se avenbok som barrot →Rosa rugosa kommer från nordöstra Asien och blev populär i Europa under 1800-talet. Den är extremt härdig och tålig mot salt och vind.
I dag har den spridit sig längs svenska kuster. I trädgården är den en tät, taggig och blommande häck — men plantera den inte nära stranden.
Se rosor som barrot →
Unga barrotsplantor har saftig bark som harar och rådjur gärna gnager på under vintern. Förr lindades stammarna med näver eller granris.
I dag räcker ett viltnät eller en spiral runt stammen den första vintern.
Barrotsplantor lyfts ur jorden först när de har fällt löven och gått i vila. Då är saftflödet lågt och plantan klarar att vara utan jord ett tag.
Därför börjar leveranserna i slutet av oktober och slutar när knopparna börjar spricka på våren. Det är inte en brist — det är hela hemligheten.
Systersajter drivna av Svedberga Plantskola AB — varje sajt specialiserad på sitt område.